Väl hemma har jag fixat en mall för mina tallrikar som jag ska göra på keramiken i morgon och valt ut några kurbitsar som jag ska ha som mönster. På datorn ser jag nytt email från mejlgruppen från min arbetsgrupp i sociala medier, min universitetskurs. Jag känner hur det knyter sig i magen och obehaget sprider sig ut i kroppen.
Ibland ger livet mig tydliga signaler. Nu gäller det för mig att försöka förstå, respektera och agera på dem utan att göra mig själv besviken. Imorgon kväll klockan nio på kvällen är min tredje lektion i sociala medier över och det är sex dagar kvar till nästa. Ungefär lika härligt som fredag eftermiddagar på mitt förra jobb....
Hallå!
SvaraRaderaVad roligt med din fotokurs! Jag tror att ditt intresse för konst i alla former är till gagn för vad du skapar om det så är keramik, foto, konstupplevelser, handarbete...
Det smärtar mig att du känner så för din universitetskurs; jag kan väl inte göra någonting även om jag önskade att jag kunde. Jag försöker intala mig du inte längre är en tonåring som behöver mammans hjälp (om hon nu skulle kunna göra något); du fixar det själv tillsammans med din livskamrat, Chris.
Kram mamman.