"I bet your mama's kitchen doesn't smell like this!"

I Boston var jag och Chris och besökte ett gammalt krigsfartyg i hamnen. Solen sken och det var flera grupper av turister som tittade på kanonerna på däck, gick genom de trånga hytterna och försökte skapa sig en bild av hur det måste ha varit att arbeta på båten under andra världskriget.

När vi går genom köket hör jag en pojke i tioårsåldern säga nåt om hur äckligt det luktar. Kvinnan i  hans sällskap skrattar glatt och säger "I bet your mama's kitchen doesn't smell like this!". Instiktivt reagerar jag på ordvalet. Jag kanske överdramatiserar, kanske är hans mamma ensamstående, men jag misstänker starkt att pojken bor i ett hushåll med både en mamma och pappa men köket, det är tydligen mammans rum.

Jag är ju en riktig TV-iot och jag blir allt mer frustrerad över ordvalen som görs. Alldeles nyss såg jag en reklam för babygrejer och enligt speakern så är varumärket en mammas bästa stöd när mamman har fått en bebis. Är det bara mammor som behöver stöd med en nyfödd bebis? Varför inte välja ordet förälder hellre än mamma?

Genom ordval och formuleringar hjälps vi åt att ändra eller bibehålla den gängse uppfattningen av omvärlden. Det är fint och framför allt viktigt att välja sina ord med omsorg. Tack mamma för att du tjatat om Dan Andersson och hans kvinnosyn - dina genderstudier har smittat av sig och jag är så tacksam!

"The destroyer" med ett kök som luktar värre än en typisk mammas kök.  

Jag hängde ju inte allt för länge i köket eftersom jag varken är mamma eller speciellt förtjust i trånga utrymmen.

Min hjälte och jag.