Samtliga kursdeltagare är minst en nivå över den nivå jag befinner mig på enligt tennisskolans utvärderingsschema. Efter den första av tre dagar mådde jag jättedåligt över att vara sämst av alla tjugofem deltagarna. För min egen skull men också för de andra kursdeltagarna. Kändes hemskt att någon skulle behöva vara fast med någon så dålig som jag. Servar hamnar på fel banhalva, volleys har ingen riktning och forehands går för högt och för långt för att spelet ska kunna hållas vid liv.
I morse var det riktigt tungt att gå upp för att åka till tenniscentret. Väl framme satt jag länge i bilen och peppade mig själv och fem minuter innan start tog jag mig i kragen, sprang genom regnet till centret och mötte mitt obehag, ansikte mot ansikte.
Två timmar senare hade jag tagit mig genom två timmars spel, lärt mig mer om tennis och säkert blivit lite bättre. Framför allt kändes det bra att inte ha gett upp. Ska fortsätta arbeta på min tennisteknik men också på att vara stolt över det jag kan och inte hänga upp mig på det jag ännu inte lärt mig.
 |
| Man kan lära sig mycket från tennisspel. |
Bravo Ulrika!!! Rätt!! Du är en sann Täppgårds!
SvaraRaderaInte ge upp och låta de negativa tankarna ta över! Framåt och uppåt är det som gäller!!
Kram modern!
Tjena!
SvaraRaderaBra att du till slut klev ur bilen och in i tennishallen. Det var nog större steg än man kan tro. Påminner mig mycket de första gångerna när jag började köra cross för några år sedan. Det är lätt att ge upp men det känns f-n så mycket bättre när man biter ihop och fullföljer de mål man satt upp.
Visst är det så kära bror. Man känner sig rätt stolt efteråt:-). I mitt fall måste jag öva så mycket så möjligt så att jag kan ge dig en match i sommar... As if...
SvaraRadera