Pubertal amerikan eller typisk svensk?

Mycket pengar på 1st Avenue.

Nu har vi bott i vår lägenhet i åtta dagar. Har fortfarande flyttboxar att tömma, möbler och lampor att köpa och grannar att möta.

Vi fick en första smak av våra grannar igår då den årliga julfesten tog plats i byggnaden. Det framgick snart att vi bor i ett väldigt förmöget hus med framgångsrika människor som är väldigt sociala och som inte ber om ursäkt för sig och sina åsikter. Stämningen var hög och alla var väldigt tillmötesgående och till synes intresserade av oss. Våra grannar på samma våningsplan, Anette och Bob, pratade vi med ett längre tag. Vi  avslutade kvällen med ett glas vin i deras nyligen totalrenoverade lägenhet med utsikt över hamnen. I hissen upp träffade vi också Paul som enligt Anettes teaterviskning, är en av USA:s mest framträdande läkare inom sitt område. Paul följde också med på ett glas vin och var jätteglad över att få öva sin svenska som han plockat upp under en tid i Lund.

Anette och Bob är mellan 60-70 år. De har just kommit hem från en två månaders resa i Asien. De tillbringar ofta helgerna i sitt hus vid Hood Canal som ligger en färjetur från Seattle, och de har ytterligare en lägenhet i huset på 16:e våningen. Anette förklarar att de köpt den för att säkerställa att en framtida "caregiver" alltid kan finnas till plats. Det visar sig att även Paul äger en andra lägenhet i byggnaden. "Jättebra för gäster!"

Tidigare på kvällen, innan vi avhandlat första, andra och tredje hem, långa lyxresor och arkitektritade totalrenoverade lägenheter, hamnade jag, Chris och Bob i en politisk diskussion. Det framgick med tydlighet att Bob är väldigt missnöjd med den nuvarande amerikanska regeringen och att han bidrar finansiellt till kampanjer för konservativa alternativ. Chris som ändå är ganska högerorienterad med mina mått mätt, gav sig frivilligt in i diskussionen. Själv stod jag och lyssnade med stora öron. Konflikträdd som jag är, var jag tvungen att försöka lätta upp stämningen och försökte styra in diskussionen på en mer generell nivå och i samband med det lyckades jag ändå avslöja att jag såg mig som en "social liberalist". Ack ja, det var ju som att svänga ett rött skynke framför en tjur i tjurfäktningsarenan! Jag tror faktiskt att Bob hade svårt att hämta sig från detta och han släppte det nog inte helt förrän hans fru Anette gav honom onda ögat på väg upp i hissen.

I ett av Robs resonemang kring hans syn på det amerikanska samhället och dess framtid berörde han hur han kom från en fattig bakgrund och att han var "selfmade". Inget annat samhälle skulle kunna ha gett honom samma möjlighet.

- Obama says that we Americans are just normal and no different from any one else.  Do you really think he's right?!?

Bob tittar på oss och jag inser att han förväntar sig att vi ska utbrista något i stil med "Oh no, that's ridiculus. You ARE SO SPECIAL!!!". Tro det eller ej men jag höll faktiskt tyst och Chris replikerade något lämpligt. Bob gav oss naturligtvis hans syn på Obamas uttalande och självfallet så är USA helt unikt och bättre än allt annat.

- When I got back from our trip in Asia it became so clear that no other country has the same infrastructure, gives the same opportunities, has the same healthcare....

Och så vidare.

Jag vill inte förta från Anette och Bob som är hur trevliga som helst och väldigt gästvänliga. Men. Den totala ensidiga uppfattningen av sitt hemland känns så omogen. Ja, pubertal. Jag älskar Sverige för det är mitt hemland och ja, jag är svensk. Men det innebär inte att jag ställer mig på barrikaderna och påstår att Sverige är bäst i alla lägen och alla andra länder ligger hjälplöst efter i ligan.

Ja, det är väl väldigt typiskt svenskt av mig naturligtvis. Och det känns bra. Liksom moget och vuxet.

Stolt, svensk, socialliberal och mogen qvinna.