Mannens roll

Doktor Phil, hela amerikanska folkets tv-psykolog, har ett program där han ger råd till olika människor med problem. I dag gav han goda råd baserat på en av hans sanningar:

”I believe the role of the man in a family is to be a leader. It’s your job to lead the way for your family.”

Jag blir så trött. Så trött. Så trött. Goddag björntjänst. Hej värderingar som får mig att tappa tron på mycket.  Snälla, kan vi inte vända blad och gå vidare? Måste ta några djupa andetag och hitta tillbaka till min framtidstro. Ska bara ringa till Chris först och kolla om han är ok med det...

My man!

Jag kan le igen!

Skickade just mejl till universitetet och meddelade att jag inte kommer fortsätta kursen i sociala medier.

Jag känner mig fri, glad och nöjd med att jag respekterat mina känslor. Nu finns det rum att fortsätta sökandet efter sysselsättningar som motiverar och intresserar mig.

Glad räka igen.

Skärpedjup in i sängkammaren

Syftet med veckans andra fotouppgift var att öva skärpedjup. Ute regnade det och jag skapade en scen att fota inomhus.

Film noir i trapphuset

Veckans fotouppgift var att ta porträtt inspirerade av film noir. Lyckligtvis har jag en filmhjälte hemma som gillar att bli fotad. Med hjälp av en spotlight från IKEA och ett antal förlängningssladdar fixade vi uppgiften i vårt trapphus. Kul!

Ruttet äpple...

Ikväll har jag varit på rolig fotoklass. Vi tittade på hur alla hade löst de två första fotouppgifterna och talade om hur man tar porträttfoton. På väg ut från lektionen hejdade en kursare mig och berömde mig för mina foton. Jag blev jätteglad naturligtvis och lite längre fram på min promenad hem kände jag hur tårarna kröp upp i ögonfrån. Det är stort med beröm när man känner starkt för det man gjort.

Väl hemma har jag fixat en mall för mina tallrikar som jag ska göra på keramiken i morgon och valt ut några kurbitsar som jag ska ha som mönster. På datorn ser jag nytt email från mejlgruppen från min arbetsgrupp i sociala medier, min universitetskurs. Jag känner hur det knyter sig i magen och obehaget sprider sig ut i kroppen.

Ibland ger livet mig tydliga signaler. Nu gäller det för mig att försöka förstå, respektera och agera på dem utan att göra mig själv besviken. Imorgon kväll klockan nio på kvällen är min tredje lektion i sociala medier över och det är sex dagar kvar till nästa. Ungefär lika härligt som fredag eftermiddagar på mitt förra jobb....

"I bet your mama's kitchen doesn't smell like this!"

I Boston var jag och Chris och besökte ett gammalt krigsfartyg i hamnen. Solen sken och det var flera grupper av turister som tittade på kanonerna på däck, gick genom de trånga hytterna och försökte skapa sig en bild av hur det måste ha varit att arbeta på båten under andra världskriget.

När vi går genom köket hör jag en pojke i tioårsåldern säga nåt om hur äckligt det luktar. Kvinnan i  hans sällskap skrattar glatt och säger "I bet your mama's kitchen doesn't smell like this!". Instiktivt reagerar jag på ordvalet. Jag kanske överdramatiserar, kanske är hans mamma ensamstående, men jag misstänker starkt att pojken bor i ett hushåll med både en mamma och pappa men köket, det är tydligen mammans rum.

Jag är ju en riktig TV-iot och jag blir allt mer frustrerad över ordvalen som görs. Alldeles nyss såg jag en reklam för babygrejer och enligt speakern så är varumärket en mammas bästa stöd när mamman har fått en bebis. Är det bara mammor som behöver stöd med en nyfödd bebis? Varför inte välja ordet förälder hellre än mamma?

Genom ordval och formuleringar hjälps vi åt att ändra eller bibehålla den gängse uppfattningen av omvärlden. Det är fint och framför allt viktigt att välja sina ord med omsorg. Tack mamma för att du tjatat om Dan Andersson och hans kvinnosyn - dina genderstudier har smittat av sig och jag är så tacksam!

"The destroyer" med ett kök som luktar värre än en typisk mammas kök.  

Jag hängde ju inte allt för länge i köket eftersom jag varken är mamma eller speciellt förtjust i trånga utrymmen.

Min hjälte och jag.